Saturday, March 25, 2006

En blivande klassiker?














För några år sedan så släppte shimano gruppen Saint. Bakväxeln och bromsarna till den gruppen är helt ok, men naven var lite för märkliga för att det skulle bli nån hit. De kräver speciella bromsskivor och specialverktyg för att servas, de var tunga och dyra och erbjöd egentligen inga fördelar gentemot de andra naven i den prisklassen.

Något år därefter så var det dags för shimano att ägna sig åt det de är bäst på, marknadssegmentering. Saint behövde ett budgetkomplement, riktat mot samma typ av åkare men med mindre plånbok. Man tog då helt sonika och målade om nya LX-gruppen i mörkgrått och bytte axeln på baknavet så man fick en bakväxelinfästning som liknade saintväxelns.

Det som gör honegruppen speciellt blev då altså precis det som skiljer hone från LX, nämligen axeln i baknavet. Honebaknavet är det enda MTB-navet från shimano med genomgående gängad axel som sträcker sig utanför dropoutsen. I praktiken betyder det att Hone är ett s.k. track-nav fast med 135mm OLD.

Vad innebär då detta för en fattig och ambivalent cyklist? Jo, skall du bygga en singlespeed med horisontella dropouts och vill ha tag på ett billigt nav så finns det ett bra alternativ, Hone. Johan A på happy har gjort just detta. Han har satt två M10x1-muttrar på axeln och vipps så har han en rejäl bakända på sin inbred. Det fina i kråksången är att han lätt kan slänga på en vanlig kassett på navet och cykla iväg på en vanlig cykel med bakhjulet. Oerhört flexibelt.

Johan var så snäll att han donerade sin överblivna Hone-mutter till mig. Mha min dremel lyckade jag modifiera muttern så att det gick att gänga på den på den oslottade änden på axeln och då blev navet så snyggt som på bilden ovan.

Nu återstår bara att bygga ett hjul av det där navet. Vi får se vilken hoj som behöver ett nytt bakhjul först. =) Posted by Picasa

Wednesday, March 15, 2006

Inbred I

Jag lovade att jag skulle posta bilder här först på det nya underverket.

Den blev inte klar till keps cup-premiären men en tur i Hellas blir det nog på lördag. Jag kommer att återkomma under de närmaste veckorna med mer info om lite specialdetaljer på den. Tex hur min lite speciella kedjepännarlösning funkar och hur frustrerad man kan bli på 2mm diff i kedjelinjen.

Det är iallafall en inbred 456-ram med en Marzocchi Z1 drop off II-dämpare, DMR-nav, WTB dual duty-fälgar, saintbromsar och massa annat godis.


Kedjespännaren är en Roox rollercoaster som jag har fått specialmodifiera för att passa med 50mm kedjelinje och 32-taggars drev. Det blev lite filande och borrande och det är ganska pilligt att få till installationen om man inte gjort det förut.

Nog om detta för idag, nu skall jag ut och cykla på den.

Tuesday, March 07, 2006

Vevarmsglädje

Jag kallar det terapimekande. Det är skönt och avkopplande att sitta och jobba med saker som inte är så ansträngande för hjärnan ibland. Man rensar tankarna medans man sitter och gnider med våtslippapret.

Det här är ett par deorevevar som var svarta från början. Det var första gången jag gav mig på ett sådant här polerprojekt, så jag tog bort färgen med stålborste på borrmaskinen. Resultatet blev ganska grovt, vilket jag fick lida för när jag gick loss med slippapret för hand sedan.

Några kvällar tog det men resultatet blev bra. Tillräckligt bra för att hojjen skall se riktigt bling ut på keps-cup-premiären på lördag. Silverdrev, silverkedja och silverfrihjul med svarta hjul, svart gaffel och svarta komponenter i övrigt. Ramen är ljusblå och ni kan räkna med att se bilderna här först. =) Posted by Picasa

Thursday, March 02, 2006

Agent X7 vs the Saint!

Så här ser hjärtat ut i min nyligen tillsnoffsade drivlina. Det är en shimano saint bakväxel som ersatt min gamla SRAM X.7.

Anledningen till att jag bytte var framförallt att jag ville komma ifrån mitt oerhört klena bakväxelöra. Den modellen var gjort i mjukost. Att bygga ett nytt i stål kändes inte som nån smart ide.

Växlingsmässigt så växlar de lika bra bägge två, dvs nästan perfekt. Men visst märks det att SRAM-växeln hade en starkare fjäder. Mothållet i handtaget behöver inte vara lika kraftigt för shimanofjädern, så nu låter det inte som om man tappar ett porslinsskåp varje gång man fulväxlar inför en backe.

Bägge två har lite problem med att ta sig till och från mittendreven bak, vilket jag gissar beror på den vajerhöljesstump som syns i bilden. När den satt på X.7:an så blev den nämligen aningens tillknäckt och borde egentligen ha blivit utbytt. Jag får ta det nästa gång jag skrapar ihop lite mektid. Anledningen till att den blev knäckt beror på vireinfästningen på SRAM-växeln. Den har en inbyggd rollamajig som är väldigt smart, iallafall på pappret. På min ram så gjorde den att det blev väldigt petigt med längden på den sista virehöljestumpen. Om man kapade den perfekt och sedan satte dit virehöljesändarna så blev den lite för lång. Var den för lång så klämdes den ihop när man monterade alltihopa.

Rollamajiggen verkar funka utmärkt. Egentligen så funkar den inte på saint, eftersom det saknas en virespännarskruv på den växeln. Två stycken nokonhylsor löste det problemet och gör att rollamajiggen sitter perfekt på växeln hela tiden, även när växeln rör sig.

Saint-växeln sitter monterad på ett honenav. Det funkar bra men man måste vara lite händig. Jag får nog anledning till att återkomma om den monteringen senare.

Den absolut största fördelen med Saintväxeln gentemot X.7:an är ljudet. SRAM-växlarna har rykte om sig att vara mycket tystare när det skumpar än shimano-dito, men det gäller bara om man jämför med shimanos XC-växlar. Saintväxeln ger noll i kedjeslammer när den är injusterad. Det är en ny upplevelse för mig, tidigare växlade jag alltid ner till stora/stora för att få drivlinan tyst när jag rullade ner för nån teknisk brant. Nu kan jag istället växla upp och bomba på nedför backarna. Saintväxeln har alltså gjort mig snabbare. =)

Nu återstår bara att träna upp kondisen, det är bara ett par veckor kvar till keps cup-premiären. Posted by Picasa

Wednesday, March 01, 2006

Roligt!

Jag har roligt när jag cyklar! Jag är glad när jag kommer fram till jobbet på morgonen. Ett varv på Nick-spåret i ursvik försätter mig på ett härligt humör. Om jag och frugan tar oss en tur på tandemcykeln så cyklar vi ganska snabbt med var sitt leende på våra läppar. Det är helt enkelt roligt att cykla och tandemcykling är den roligaste formen som finns.

För ett par år sedan så började jag om med BMX. Jag köpte en tung och dyr hoj med dåliga komponenter på en skatebutik inne i stan och cyklade glatt hem. Jag hade fruktansvärt roligt på den cykeln, men den var väldigt oförlåtande mot min lekamen. Jag minns speciellt en tokvarm sommardag när jag hade gett mig den på att lära mig bunnyhops. Jag slet i ett par timmar med att ta mig över en tvärställd planka. Ganska snart gjorde sig min taskiga kondis påmind och jag fick cykla hem och dricka en liter vatten. När jag stod i köket och sörplade så insåg jag dock att jag var tvungen att ta mig ut igen, det var ju så kul. Så höll jag på hela den dagen.

Jag hade träningsverk i ryggen i två veckor efter det, men det var det värt. Varje gång jag sträckte mig och det högg till i ryggen påmindes jag hur roligt jag hade haft. I slutet av sommaren kunde jag bunnyhoppa över 20 cm och fick inte längre träningsverk efter varje tur. Då var det roligt att åka hoj.

Tyvärr så var det som att börja på noll varje vår, och smärtan blev lite för påträngande, så jag köpte mig en MTB istället. Mycket bekvämare men jag saknar spralligheten hos min gamla BMX.

Jag vet att alla inte har roligt jämt men jag hoppas att fler inser hur kul det kan vara på cykel, det finns gott om plats.