Vårpremiär!

Vårens första tur på tandemcykeln gick av stapeln häromdagen. Av olika skäl har det inte blivigt något tandemcyklande sedan strax innan vår dotter föddes, men nu var det dags igen, sommardäcken och en ny kassett monterades. Eccenterhylsan behöver visst servas igen men det är snabbt gjort bara jag får tummen ur.

Premiär blev det också för barnvagnen som cykelkärra. Det visade sig funka utmärkt. När lilltjejjen väl vant sig med att sitta i hängmattan istället för att ligga i ligginsatsen så somnade hon som en stock och sov större delen av resan.

Vagnen spårar väldigt fin efter cykeln och fjädringen jobbar som den skall. Överlag såg det väldigt bekvämt ut. Vi ser fram emot många trevliga familjeturer i sommar.

 

Nya markeringar längs Nickspåret

Jag tog mig en välbehövlig tur längs NICK-spåret i förmiddags. Det var första gången på länge som jag orkade ta mig runt hela spåret. Vissa partier har jag dock forfarande svårt för att hitta på men det kommer att ordna sig snart. På lördag är det nämligen arbetsdag igen och då skall skylltarna upp.

För att förbereda för arbetsdagen var jag ute och markerade upp "min" bit av spåret med silvertejp. Jag försökte sätta silvertejpe så glest som möjligt för att se hur många skyltar som är absolut minimiantal på den bit som jag har hand om. Om ni tycker att det är för glest får ni gärna höra av er.

Jag stötte på lite folk ute i spåret i dag också. Jag var där rätt itdigt, men när jag tagit mig runt halva spåret var klockan så mycket att alla andra som ville njuta av det fantastiska vädret också tagit sig ut. Vid relästationen (eller vad det är) vid silverdal stod ett par unga killar och klottrade. Eniro ställer som vanligt upp med en fin flygbild över området:

Lite senare stötte jag också på en drös med cyklister som cyklade extremespåret. De var kanske inte de mest sociala cyklisterna jag nånsin sett men det var ändå trevligt.

Spåret som sådant är i finfint skick, vissa surhål får man räkna med men det mesta av stigen har torkat upp ordentligt. Ursviks motionsgård har hängt fram vattenslangen så man kan tvätta av hojjen efter uträttat värv. Man måste dock ha med sig en egen nyckel till kranen för den de har få alldrig vara i fred. Jag fuskade och använde tången på mitt multiverktyg. Jag får se om jag hittar en passande fyrkantsnyckel nästa gång jag är på järnhandeln.

Nästa tur blir på måndag om vädret håller i sig.

rapport från NICK-spåret

Före: Blött till mycket blött med inslag av snö. Sydsluttningarna är dock finfina

Däckval: King Jim eller annat stort lerdäck.

Markeringar: Nästan obefintliga. Skyltarna kommer snart.

Varningar: Det ligger mycket kvistar och grenar på spåret så akta bakväxeln.

Jag lyckades naturligtvis cykla vilse så jag har bara kollat första halvan av spåret, men det ser bra ut sånär som på spåren från försvarets stridsfordon. Det är också ganska svårt att hitta, många av de provisoriska markeringarna är borta och de permanenta är inte uppe ännu. För oss som kör spåret på känsla så kommer nog resultatet av de nya markeringarna att bli intressant, det är nog många ställen där åtminståne jag kör lite fel.

On ni är riktigt skarpsynta kanske ni ser rådjuret på bilden, det har överlevt vintern och övervakar spåret åt oss.

Blandad giv

Den gångna helgen var intressant och fullpackad med aktiviteter. Tyvärr så började det ganska dåligt, men det blev mycket bättre med tiden.

I yrvaket tillstånd läste jag dn's aprilskämt och jag han bli ganska upprörd innan jag kom på vilken dag det var. Som aprilskämt betraktat var det ganska kasst. Deras karikatyrer var inte ett dugg orealistiska, många av våra politiker har just de bisarra åsikterna som de gav utlopp för i artikeln. Här i sumpan har kommunen på eget bevåg infört 15 km/h som hastighetsgräns längs kommunens viktigaste pendlarstråk. Helt olagligt, men det gör inte samföståndet på cykelstigen bättre direkt.

Stämningen gick dock spikrakt uppåt under resten av dagen dock. Arbetsledarna på NICKspåret, jag är en av dem, hade arbetsdag i skogen. Vi har fått kommunens mandat att rensa upp lite rester från den tidigare bågskytteverksamheten i området så det gjorde vi. Förhållandena i skogen var helt perfekta. Den nyfallna snön och den låga temperaturen gjorde det väldigt lätt att släpa skräp i skogen och solskenet gjorde att humöret var på topp hela tiden.

Efter lunch så kom nästa positiva cykelrelaterade händelse. En specialhemleverans från NAF. Det var lite cncbearbetat stål och aluminium som äntligen hamnade i min ägo. Att jag fick det hemkört till dörren var nog bara ett utslag av Dane's fingertoppskänsla för kundservice, grejerna var aningens försenade nämligen.

Kvällen bjöd på svensexa för min del, men jag han med att bevittna starten på De Brouwerij Pokaal. Det var första tillfället för alla autosolälskare att visa upp vad de gnuggat på i stugorna under vintern och retrohojjarna blänkte ikapp på trottoaren utanför Lion på fridhemsplan.

Söndagen blev en välbehövlig vilodag för mig, sånär som på att jag blivit korrumperad av min frus SL-kort. Lätt försenad sprang jag på maxfart genom rissne centrum för att hinna med tunnelbanan till träningen. Att jag var för lat för att cykla de tre kilometrarna straffade sig alltså direkt. Jag lovar att inte göra om det.

Dagens cykeltur till jobbet var även den en trevlig upplevelse. Jag mötte nämligen solnas gatsopmaskiner. Det blir visserligen inte helt rent på de gropiga trottoarerna men ändå. Det är ett trevligt vårtecken och det är skönt att se att de började innan midsommar i år. Jag gled fram i maklig takt på min Inbred och njöt av de korta bitarna med sopad asfalt. Om några veckor jag kanske sätter slicks på pendlarhojjen igen. Jag har också funderat på om jag skull ta med mig en liten sopkvast nån dag och sopa undan de där fläckarna som sopmaskinerna alltid missar. De brukar hamna så strategiskt mitt i kurvorna.

Från solna centrum så hade jag följe med en kille på en grön paratrooperhoj. Av någon anledning så verkade han bara ha en fungerande växel på hojjen han med, 44-11 dessutom. Han stog och pumpade hela tiden och drog ifrån mig utan problem på platten. I uppförsbackarna däremot så är 32-18, som jag kör med aningen mer ändamålsenligt så vi höll jämt tempo trots att vi inte höll samma hastighet en enda gång. Vid övergångstället vid albano cyklade vi åt olika håll och jag kände mig mindre långsam med min klart underutväxlade cykel. Trampar man bara hårt och ofta så kommer man fram ändå, oavsett cykel.