gryningsräd

beväpnad med två nya slangar, mina snällaste däcksplast och det lugn som bara kan föräras en småbarnsförälder med hjälp av nio timmars sömn och en a-filsfrukost satte jag mig på tbanan och åkte till jobbet i morse. Inte för att öka på faktureringen utan för att laga punkan från tidigare i veckan.

Det hela avlöpte utan större bekymmer, då jag var noggrann, lugn och metodisk. T.o.m. skärmarna sitter bättre nu än förut.

Det är lustigt hur det kan dra iväg, det hela började med att jag tog en trottoarkant lite oförsiktigt. Den nya slangen jag satte i hade en liten por som växte till sig till ett hål på ett par veckor. Slangen jag ersatte den med hade en lös ventil. Därefter så klämde jag alltså en slang vid monteringen och ovan på det så misslyckades jag med att vulka dit lappen ordentligt.

Det är lustigt, för varken glas eller grus har givit mig en punktering på åratal. Jag föredrar iofs att köra med lite stadigare däck just av den anledningen men det visar snarare på hur kassa slangarna är nuförtiden. Just avbrutna ventiler har drabbat mig väldigt mycket senaste åren. De delaminerar i fogen mot slangen. Förr i tiden såg det ut som om ventilen satt fast i en vulklapp och de slangarna höll bra. Nu är de knappt fastlimmade i gummit. Jag gissar att hälften av de slangar jag köpt senaste tre åren har dött på det sättet, och då är jag hyffsat säker på att jag inte bromsat sönder dem.

Jag hoppas jag har tömt ur mitt förråd av dålig karma på punkafronten ett tag framöver, jag kanske skulle börja med slanglöst?