Huggormsvarning!

Jag, dudster och oxr var ute och jobbade på NICk-spåret i går. Dudster och jag rensade upp lite efter militärens härjningar och passade på att bygga ett litet hopp. Att oxr har rutin på att slå ner pålar i marken märkte vi tydligt. Nu är det nog faktiskt så att precis hela sträckan är uppskyltad, inklusive alla fält.

En rolig grej med att cykla i Ursvik är djurlivet. För att vara så nära stan finns det förvånansvärt mycket djur i området. Bland annat så bor det en familj rådjur i reservatet. Fjolårsungarna har nu vuxit till sig och en av dem har lagt sig till med ett par rejäla horn. Jag såg dem på morgonen när jag cyklade till jobbet, då de skamset hoppade ut från kyrkogården på andra sidan Hallonbergen. På kvällen så träffade jag på dem igen när de tog sig förbi staketet in på gamla militärområdet. Undrar om de kände igen mig?

Vi stötte också på en färsk huggorm som låg mitt på spåret och jäste. Det var nog fortfarande lite för kallt för den för reaktionen när jag lyfte upp honom/henne var ganska slö. Dudster som åkte först såg inte ormen utan körde rätt förbi. Antingen hade ormen tur som inte blev överkörd, eller så är Dudsters nya nobby nic 2.4 extra vänliga mot naturen och allt som rör sig på stigen.

Som det är nu så är spåret så torrt som det öht kan bli, med inslag av enstaka surhål som nog aldrig torkar ut. Däcksrekomendationen är feta däck med lågt mönster.

Träspikar!

NICKspåret är nu nästan helt färdigmarkerat. Helt färdigt blir det nog aldrig, men nu går det i princip att cykla runt hela på egen hand även om man inte har karta eller guide.

Det man skall notera är hur miljövänligt skyltarna sitter spikade i träden. Träspikanra var dyra och väldigt försenade, men de gick faktiskt att spika med. Man var naturligtvis tvungen att vara försiktig, men inte fullt så försiktig som vi hade befarat.

Några pilar och en och annan skylt till skall upp, men vi hoppas att vi får ordning på det de närmaste veckorna. Fram tills dess är det bara att trampa på i spåret bäst det går. Stigarna är riktigt trevliga. Surhålen är fortfarande ganska djupa, men mtb skall vara lerigt.

På ämnet träspik som invektiv så skall jag passa på att berätta en sedelärande historia om varför man skall passa sig för cykelunderhåll:

För två veckor sedan så noterade jag ett nytt ljud från pendlarcykeln. Det lät som om något skrapade i, ungefär en gång per varv. Efter några dagars letande så kunde jag konstatera att det var en eker som var helt lös. Hjulet var dock fortfarande helt rakt. Den lösa ekern böjde sig när den blev belastad och skavde mot en annan eker. Det hade förmodligen inte låtit om hjulet hade varit rent, men vem tvättar sin cykel efter fem år?

Jag satte naturligtvis hjulet i mekstället på en gång och började spänna upp det. Jag noterade då att lagerspänningen inte var korrekt för hjulet glappade på axeln när jag försökte rikta det.

Glad i hågen tar jag fram konnycklarna och börjar justera lagerspänningen. Ganska snart så märker jag att hjulet beter sig konstigt. Om jag roterade på axeln så rörde sig bara ena ändan. Hmmm, axelbrott! Typiskt, men inte olösbart.

Jag letar reda på en ny axel i en av lådorna i källaren och skruvar isär navet. Det visar sig då att ena lagret saknar en kula. Inte bra, undrar när och hur den försvann? Lagerskålen ser helt slut ut så jag knackar ur den och försöker hitta någon att byta med. När skålen är ute så ser jag att den är sprucken på baksidan. En ganska snygg spricka som gick ett helt varv runt skålen precis bakom där kulorna ligger emot. Jag funderar lite på vilka toriodida egenfunktioner som kan tänkas beskriva deformationen av en lagerskål under belastning, men kommer inte nån vart. Fjärdederivator skall man tänka för länge på på obetald tid, men de skulle nog se snygga ut i Matlab.

Jag hittar ingen annan skål som passar så det var bara att bita i det sura äpplet och inse att hjulet är slut. 5 vintrar höll det, vilket nog får anses som helt ok för ett kinesiskt lågbudgethjul med enkelbottnad fälg. Jag uppskattar att det gått ungefär 13000 km.

För att ta mig hem var jag dock tvungen att skruva ihop hjulet, med sprucken skål och med en kula för lite. Jag drog åt lagerspänningen aldeles för hårt så att jag skulle komma hem utan att ha av den nya axeln också.

Sensmoralen i historien är att om jag bara dragit åt den lösa ekern med en ekernyckel, utan att ta av hjulet så hade jag aldrig märkt att det var trasigt och kunnat köra vidare på hjulet hela sommaren. Fast då hade jag inte fått bygga det nya fina hjulet som sitter på cykeln nu, det hjulet är en historia i sig så det får bli en egen post om det lite senare.....