Kärlek!

Ikväll fick Langster sig lite välbehövd kärlek, eller service som normala människor säger. Den hade hintat rätt länge men jag har varit hård mot den. Bakbromsen använder jag knappt, trots att jag kör med frihjul, så den hade bäckat ihop. Kedjan hade skaffat sig en stel länk som kvittrade trots att jag smort upp kedjan 4ggr på två veckor.

Sista spiken i kistan kom förra fredagen när jag cyklade hem. Då började kedjan kugga över när jag startade från rödljusen. Jag trodde först att jag jag fått in skit i frihjulet, men det är ett white och de brukar tåla rätt mycket mer. På köpet så kände jag mig helt ur form och höll på att koka bort i min windstopperjacka. När jag stannade för att ta av mig den så noterade jag att bakhjulet hade halkat snett och tog i kedjestaget....

Nu sitter det en ny kedja på hojjen och den är hjälpligt renputsad. Bakbromsen fick sig lite silikon i höljet och på pivoterna och verkar vara glad den med. Bakhjulet är också uppriktat, jag hade visst sladdat lite... =)

Jag hade också tänkt att jag skulle sätta på ett 14t fast drev, men det sket sig. Det ligger ett toksmutt 14tdrev på mitt bord nu, men det gamla 16t-drevet, som är helt oanvänt, sitter som berget. Jag får vända på hjulet och försöka skidda loss det i helgen.

Konan har också bett om lite service, och den skall få mer än vad den har bett om. Det har nämligen dykt upp ett till rohloff-hjul i vardagsrummet. Men mer om det nån annan gång.

TdR

Jag cyklade inte retarden, däremot så cyklade jag iväg och såg målgången. Det blev tom en film:


Det var helt tomt i hammarby när jag kom dit, så jag trodde ett tag att jag var på fel plats. Tillslut dök det dock upp några kända ansikten och vi stog och frös ett bra tag innan det blev någon action. Jag hade gett upp tanken på att filma fram tills dess att fyrverkerierna drog igång. Då blev det ljust igen och jag slet fram kameran. Johrns pannlampa hjälpte till lite också.

Efter målgången började det regna kraftigt. Jag var helt fel klädd för det, men hade som tur var mina goretex-strumpor i väskan. Goretexstrumpor FTW!!!1!!1!

Jaktresultat

Jag vet inte om det var en ambition eller en förhoppning, men jag hade inte sett björn på riktigt tidigare (skansen räknas inte) och det ville jag ändra på. Idag gick jag upp på fjället och spanade. Jag behövde inte blicka ut över myrarna mer än någon timme eller två förren jag såg något som lufsade ut ur ett skogsbryn ett par km bort. Det som i kikaren såg ut som en björn, en stor hund eller möjligt vis en ko blev inte många pixlar stort med kameran, så jag började knata iväg över fjället till en höjd som låg lite närmare myren som björnen lufsade runt på.

Jag kan hålla ganska god fart på kalfjället även utan skidor och när jag kom upp på nästa höjd var jag en kilometer närmare och björnen var kvar. Bilden ovan är tagen med ett 300mm tele och är rejält uppförstorad. En grov gissning mha karta gör gälande att det är c:a 1500m mellan mig och björnen. Enda platsen med bra sikt som var närmare var skogsbrynet som björnen uppehöll sig vid, och så nära ville jag inte gå. Myggmedlet jag tagit på på förmiddagen hade slutat verka och matsäcken jag gjort i ordning stog kvar i köket. Så efter en halvtime av björnbeundran tog jag ut ett riktmärke på ett fjäll 180 grader från björnen och lomade iväg. I morgon skall jag nog sitta inne och smörja salubrin på mina svårt sargade armar och ben, men det var det värt.

Lagom för en Langster

S

Nu är jag i Lofsdalen. I år så blir det ingen tandemcykling här uppe eftersom det är en liten tös som skall ha mjölk stup i kvarten. Däremot så tog jag med bägge SS-cyklarna. MTBspåren här uppe är iofs lite väl AM för min inbred, men det går att hitta finfina stigsnuttar att hoja runt på om man kan tänka sig lite grusväg emellanåt. Langstern däremot fick äta asfalt i går och lär få göra det igen. 15 km bort från huset där vi bor ligger en lokal höjdpunkt. Det är 250 höjdmeter upp dit vilket ger en överkomlig snittlutning för langsterns 42/16. Det tog miglite drygt 40 minuter att ta mig upp i går och 20 minuter tillbaka. Uppförssnittet blev 21.5 km/h och då trodde jag att jag tagit mig vatten över huvudet redan efter 7 km. Det visade sig bara vara uppvärmingsfasen som inte var helt klar för jag blev bara piggare och piggare för varje tramptag efter det.

Tillbaka i byn var jag på topphumör. Idag blir det en topptur till fots men i morgon bitti skall jag nog nöta asfalt igen.

Slitage

Micke och jag har visst cyklat runt ett tag med liknande problem. Jag har kört med 1.78 i utväxling och har också haft aluminiumklingbultar. När jag tog av vevpartiet från inbreden så hittade jag det här:

Det var inte ett riktigt lika brutalt haveri som för Micke, men jag kör med 32t-klinga istället för 22t, så belastningen på bultarna blir klart lägre. Egentligen skall man köra med stålbultar, men om man som jag kört med en tunn surlyklinga och utan bash så har iaf inte jag hittat några stålbultar som varit tillräckligt korta. Jag vet inte om det syns på bilden ovan, men kuggen precis vid den bulten är mycket hårdare slitet än resten av kuggarna. Jag har ingen aning om varför för klingan ser fortfarande väldigt rak ut och allt sitter ihop som det skall.

Slitge är annars en väldigt intressant sak. Jag antar att det är en yrkesskada men genom att titta på hur en komponent i en konstruktion slits så kan man lära sig väldigt mycket om konstruktionen. Cykeln har varit begåvad med samma stålklinga sedan jag byggde ihop min inbred för snart tre och etthalvt år sedan och den har blivit rätt sliten med tiden. Jag har bytt kedja några gånger och jag har haft en del märkliga upplevelser i form av plötsliga knäppljud men inget allvarligt haveri. Kkedjan har jag tappat totalt en gång totalt på den här tiden. Jag har också lyckats spräcka några rullar på en kedja, men det tror jag var pga en dålig kedja.

Såhär ser iaf en stålklinga ut om man inte skiftar kedjan tillräckligt ofta. Jag har 32/18 som utväxling och kör utan halvlänk. Det innebär att om man inte skiftar kedjan ett snäpp då och då så kommer tänderna bara att uppleva antingen inner eller ytterlänkar och då blir slitaget ojämt. Jag har vänt på klingan vid något tillfälle men uppenbarligen glömt skifta.

Några tänder ser ut såhär, jag vet inte varför. Det syns dock att kedjespännaren inte suttit helt rakt sista tiden för tänderna är mer slitna på ena sidan än andra. Rak kedjelinje är tokviktigt på en SS. Därför skall jag byta ut min nya fouriers-klinga mot en middleburn vid första bästa tillfälle. Fouriersen bygger för mycket i sida så den hamnar inte i linje med bakdrevet, som jag inte kan justera. Middleburndrevet funakr också perfekt med 1/8-kedjor, vilket ger lite extra marginal om kedjelinjen är off.

Jag skall runda av med en eloge till Harri som inspirerar mig till att om inte fota så iaf att köpa fotoprylar. Jag hämtade ut ett nytt objektiv till canonen idag, ett sigma 10-20 HSM. i 10mm-läget blir det väääldigt mycket distorsion, inte helt oväntat, men det fick iaf inbreden att se ut som en pugsley =)

I nästa blogpost blir det förmodligen ett par macrobilder på hur ett par olika mynt ser ut efter att man försökt trycka in dem i ett vevlager. =)

Lite vikter

Nya vevpartiet, med rätt klinga, blev 21g lättare än det gamla. Med tanke på att det gamla var ett deore med LX-vevlager och en surly stålklinga, så är jag inte jätteimpad. Det lossnade dock gängor både här och där från de gamla vevarna så det var definitivt dax att byta. Och nu får jag ju stålinserts på vevarna.

Skillnaden mellan de gamla och de nya pedalerna var dock klart märkbar. Hoppas bara att de nya håller. Just nu regnar det så jag har inte lyckats ta mig ut och provcykla ännu, men det kommer.

färdiglevererat!

Senaste veckorna har varit trevliga på många sätt. Det har dykt upp många saker att blogga om; vevpartiet har kommit, jag har fått en dotter och jag köpte en ny kaffekvarn. Som vanligt så såg allt bra ut vid leveransen, men det har krävts en hel del arbete för att få det att funka som man vill ha det.

Bland annt så såg det ut såhär när jag la kedjan på klingan. Uppenbarligen så är rullarna större på 1/8-kedjor vilket ställer till problem på vissa klingor. Inte alla dock, jag har kört med feta kedjor förut utan problem. Mycket märkligt.

En annan märklig sak var att jag fick till perfekt magic gear. Det hade jag inte fått förut. Det kommer nog inte funka mer än någon ride så spännaren får sitta på ändå.

Hojpan ser nu ut såhär. Ganska clean även om sadeln egentligen är helt slut.

Viktnojja

Jag är egentligen inte så nojjig med vikten när det gäller cykeln, och jag har inte haft för vana att byta saker som inte är trasiga. Men det är ju kul med en hoj som är lite lättare och vepartiet har knakat oroväckande ett tag nu. Så senaste inköpet från den lokala shoppingallerian blev en våg, och när det damp ner ett paket från CRC häromsistens så fick jag äntligen delar att väga.

En Fouriers 32t-klinga väger uppenbarligen 52g enligt den nya vågen. Den skall ersätta en stålklinga från surly som suttit på ett par år nu. Stålklingan är iofs inte jättesliten, men jag vill inte slita ner drivlinan för mycket heller. Jag har ett white industries-frishjul med 72 POE bak som är hjärtat kring vilket resten av cykeln roterar och det vill jag inte slita ut fortare än nödvändigt. Så jag håller drivlinan fräsh. Denna har jag dock köpt av Janne på norvelo.

Framme vid vevpartet har jag tidigare haft en roox rollercoaster. Fjäderbelastad spännare är ett måste om man vill ha nytta av alla sina POE och framme vid vevpartiet är rätt ställe att ha den på. Det här är en het ny historia från Yess Pro (?). Enligt loggan är den gjord i canada och eftersom den bara har en trissa och inga sidoplattor borden den vara ett hekto lättare än den gamla. Den gamla rooxen har funkat jättebra, men den måste smörjas oftare än kedjan och det blev ett par timmar med dremeln för att få dit den. Dessutom funkade den dåligt med bredare kedjor. 99g för den nya mojängen.

Längst ut på vevarna sitter det just nu ett par syncros mental CrMo-pedaler. Jag köpte dem för att de har fetast lager av alla på marknaden. Eller hade för ett par år sedan iaf. Jag har aldrig kört sönder en pedalkorg men pedallager drar jag på löpande band. Därför tänkte jag chansa på ett par pedaler i magnesium som iaf enligt reklamen skall vara utrustade med massa blingbling i lagerväg. 365g väger dem och jag gissar att de gamla väger runt kilot. En skön viktbesparing mao och det enda inköpet som inte var motiverat av slitageskäl.

Jag har även beställt ett par SLX-vevar av den gode dansken vid vanadisplan. Det är inga lättviktsvevar men jag tänker inte kompromissa hur mycket som helst. Någon måtta får det väl ändå vara. Nästa inköp efter det får nog bli ett lagom brett styre i kolfiber. Jag har hört att man skall byta alustyren ofta och det var ett tag sedan sist. =)

cnoc 14

Det var ett tag sedan jag bloggade. Det var ett tag sedan jag grenslade MTBn och drog en vända i skogen också, det kanske hänger ihop. Jag har iaf försökt att kompensera detta genom att köpa på mig lite nya prylar. Den första nya cykelprylen som anlände var en hel cykel. En cnoc 14 från islabikes. För att vara en barncykel så känns den oerhört smutt. Den väger en hel del mer än vad springcykeln gör men den är klart hanterbar. Vi var ute en sväng idag och testade på gården. Det är naturligtvis både spännande och läskigt men tio meter på egen hand gick bra när jag hjälpte till med starten. Balansen satt som den skulle direkt tack vare springcykelträningen. Det nya är att trampa och hålla balansen samtidigt samt att det är handbroms. Bara handbroms. Jag vill inte pressa på så hon får ta det i egen takt. Förmodligen går hon inte att hejda om en vecka... =)

Frakten till Sverige skedde via DHL och är värt en insinuation. Jag är inte helt till freds med DHL. Varje gång jag har med de att göra har det slutat med att jag fått kontakta deras support och hämta ut paket på någon ny plats långt bort. Att cykla genom stan med en cykelkartong på cykelkorgen gick dock alldeles utmärkt, men inte så fort.

I nästa bloggpost kommer jag berätta om mitt nya liv som weightweenie.