Nya laståsnan

Såhär blev konan när den blev klar. Det nya, rakare, styret sitter 5 cm lägre än förra inkarnationen och broms och växelvirarna går inte genom korgen längre. Den stora förändringen är dock på bakhjulet. Det är ett rohloffnav med en shimano acera skivbroms. Skillnaden mot det gamla nexushjulet är enorm. Växlarna är exakta och distinkta och rullmotståndet är lägre. Nu har jag iofs bytt däck också, från sport contact, till schwalbe marathon, men det nya däcket är större och borde inte vara så överlägset att skilnaden blir så stor som den känns.

Cykeln blev dock rejält tyngre. rohlofnavet har tjänstgjort i Åre tidigare och sitter ihop med en 729-fälg. Dessutom så skaffade jag en stor fet låskätting som nu ligger i korgen för jämnan. Rohloffnavet var inte överdyrt men det mer än dubblar kostnaden för cykeln och nu vill jag verkligen inte bli av med den här hojen. Det är lite för mycket (halv-) unika delar på den.

Ett par småsaker behöver efterdras och jag borde serva lagren i pedalerna men i övrigt har jag en riktigt trevlig brukscykel. Nu känns det inte som ett nedköp att inte cykla langstern till jobbet när det regnar.

Som referens ifall någon googlar in på orden explosif och Rohloff. Ett rohloffnav passar inte (heller) på en kona explosif utan att man skaffar antingen specialdelar eller är skicklig på att modda. Som vanligt när man kliver av shimano-tåget mao. =)

punkasäkert

Det här är revan som inte blev punka! Jag cyklade i över en månad med revan i däcket. Flicken var dock inte lös hela tiden. Däcket är ett conti sport contact och de är verkligen punkasäkra. Jag har slitit ut två stycken och på bägge har sidoväggarna spruckit vid fälgkanten. Ena gången pga att bromsen varit snedmonterad och den här gången pga ren nötning förmodligen. Jag kör säkert med lite för lågt tryck i förhållande till min vikt, men jag är så himla smooth att det inte är något problem =)

bästa delen på hela cykeln

Det här är min favoritpryl på cykeln. Den hörs högt och tydligt oavsett förhållanden. Det går att rensa cykelbana från fotgängare på 30 meter även om det är bilkö brevid.

Som tur var är det kallt ute nu vilket gör att ni slipper accidental nudity på mina bilder. Jag har nämligen fotat på balkongen i brist på bättre.

Slö montör ger dålig finnish

Det här är en detalj som jag inte var helt nöjd med förut och som jag tänkt fixa till i över ett halvår. Kaotisk kabeldragning och aldeles för långa bultar. Bromshandtagen pekar in över korgen också, vilket inte är optimalt på något sätt.

Byggrapport, del I

Så här såg min last/"dåligt väder" -cykel ut för ett par veckor sedan. Det är en kona explosif med justerbara dropouts. Värt att notera är det högt placerade styret, nexushjulet med rullbroms och punka samt den anskrämliga kabeldragningen. De är detaljerna är nämligen åtgärdade nu.

Jag skaffade ett nytt bakhjul till en annan cykel för ett tag sedan och det gamla hjulet från den tänkte jag migrera till den här cykeln. Det krävde dock att jag bytte broms och att jag skaffade lite andra adaptrar etc. Det tog naturligtvis tid innan jag fick tummen ur och skaffade alla grejer och under tiden orkade jag inte åtgärde de fel som dök upp. Bla så körde jag i säkert över en månad med utslitet bakdäck. Jag märkte det genom att hjulet kändes orunt. En närmare inspektion visade att det var en stor reva tvärs över däcket. Det gjorde att jag inte blev så förvånad när jag fick punka förra fredagen. Det som gjorde mig förvånad var dock att det var sidoväggen som gett upp och inte revan som spruckit. Jag som inte ens kört med fälgbroms på det hjulet.

För att det inte skall bli ohanterligt så tänkte jag ta en blogpost per detalj. Det kommer bli mycket högre trafik än vanligt på den här bloggen ett tag framöver nu. =)

Liten uppdatering

Jag har idag skaffat ett mekaniskt bromsok och ett nytt styre. Det saknas nu bara en skruv sen har jag allt som krävs för att kunna rohloffifiera konan. Det blir mumma det. Inköpet gjordes i min favvo-lbs. Det blev mycket billigare än online, men sen råkade jag prova en ny jacka också. Det blev ingen sådan den här gången men om jag blir genomblöt av regn direkt efter löning ligger den nära till hands...

Jag har även skaffat ett twitter-konto. Mest för att man kan twittra från xboxen nu för tiden och jag ville testa det. Om det mot förmodan är någon som är intresserad är mitt nick Eorlingur. Jag skall se om det inte går att få till en twitter-applet på sidan av den här bloggen.

Kärlek!

Ikväll fick Langster sig lite välbehövd kärlek, eller service som normala människor säger. Den hade hintat rätt länge men jag har varit hård mot den. Bakbromsen använder jag knappt, trots att jag kör med frihjul, så den hade bäckat ihop. Kedjan hade skaffat sig en stel länk som kvittrade trots att jag smort upp kedjan 4ggr på två veckor.

Sista spiken i kistan kom förra fredagen när jag cyklade hem. Då började kedjan kugga över när jag startade från rödljusen. Jag trodde först att jag jag fått in skit i frihjulet, men det är ett white och de brukar tåla rätt mycket mer. På köpet så kände jag mig helt ur form och höll på att koka bort i min windstopperjacka. När jag stannade för att ta av mig den så noterade jag att bakhjulet hade halkat snett och tog i kedjestaget....

Nu sitter det en ny kedja på hojjen och den är hjälpligt renputsad. Bakbromsen fick sig lite silikon i höljet och på pivoterna och verkar vara glad den med. Bakhjulet är också uppriktat, jag hade visst sladdat lite... =)

Jag hade också tänkt att jag skulle sätta på ett 14t fast drev, men det sket sig. Det ligger ett toksmutt 14tdrev på mitt bord nu, men det gamla 16t-drevet, som är helt oanvänt, sitter som berget. Jag får vända på hjulet och försöka skidda loss det i helgen.

Konan har också bett om lite service, och den skall få mer än vad den har bett om. Det har nämligen dykt upp ett till rohloff-hjul i vardagsrummet. Men mer om det nån annan gång.

TdR

Jag cyklade inte retarden, däremot så cyklade jag iväg och såg målgången. Det blev tom en film:


Det var helt tomt i hammarby när jag kom dit, så jag trodde ett tag att jag var på fel plats. Tillslut dök det dock upp några kända ansikten och vi stog och frös ett bra tag innan det blev någon action. Jag hade gett upp tanken på att filma fram tills dess att fyrverkerierna drog igång. Då blev det ljust igen och jag slet fram kameran. Johrns pannlampa hjälpte till lite också.

Efter målgången började det regna kraftigt. Jag var helt fel klädd för det, men hade som tur var mina goretex-strumpor i väskan. Goretexstrumpor FTW!!!1!!1!

Jaktresultat

Jag vet inte om det var en ambition eller en förhoppning, men jag hade inte sett björn på riktigt tidigare (skansen räknas inte) och det ville jag ändra på. Idag gick jag upp på fjället och spanade. Jag behövde inte blicka ut över myrarna mer än någon timme eller två förren jag såg något som lufsade ut ur ett skogsbryn ett par km bort. Det som i kikaren såg ut som en björn, en stor hund eller möjligt vis en ko blev inte många pixlar stort med kameran, så jag började knata iväg över fjället till en höjd som låg lite närmare myren som björnen lufsade runt på.

Jag kan hålla ganska god fart på kalfjället även utan skidor och när jag kom upp på nästa höjd var jag en kilometer närmare och björnen var kvar. Bilden ovan är tagen med ett 300mm tele och är rejält uppförstorad. En grov gissning mha karta gör gälande att det är c:a 1500m mellan mig och björnen. Enda platsen med bra sikt som var närmare var skogsbrynet som björnen uppehöll sig vid, och så nära ville jag inte gå. Myggmedlet jag tagit på på förmiddagen hade slutat verka och matsäcken jag gjort i ordning stog kvar i köket. Så efter en halvtime av björnbeundran tog jag ut ett riktmärke på ett fjäll 180 grader från björnen och lomade iväg. I morgon skall jag nog sitta inne och smörja salubrin på mina svårt sargade armar och ben, men det var det värt.

Lagom för en Langster

S

Nu är jag i Lofsdalen. I år så blir det ingen tandemcykling här uppe eftersom det är en liten tös som skall ha mjölk stup i kvarten. Däremot så tog jag med bägge SS-cyklarna. MTBspåren här uppe är iofs lite väl AM för min inbred, men det går att hitta finfina stigsnuttar att hoja runt på om man kan tänka sig lite grusväg emellanåt. Langstern däremot fick äta asfalt i går och lär få göra det igen. 15 km bort från huset där vi bor ligger en lokal höjdpunkt. Det är 250 höjdmeter upp dit vilket ger en överkomlig snittlutning för langsterns 42/16. Det tog miglite drygt 40 minuter att ta mig upp i går och 20 minuter tillbaka. Uppförssnittet blev 21.5 km/h och då trodde jag att jag tagit mig vatten över huvudet redan efter 7 km. Det visade sig bara vara uppvärmingsfasen som inte var helt klar för jag blev bara piggare och piggare för varje tramptag efter det.

Tillbaka i byn var jag på topphumör. Idag blir det en topptur till fots men i morgon bitti skall jag nog nöta asfalt igen.

Slitage

Micke och jag har visst cyklat runt ett tag med liknande problem. Jag har kört med 1.78 i utväxling och har också haft aluminiumklingbultar. När jag tog av vevpartiet från inbreden så hittade jag det här:

Det var inte ett riktigt lika brutalt haveri som för Micke, men jag kör med 32t-klinga istället för 22t, så belastningen på bultarna blir klart lägre. Egentligen skall man köra med stålbultar, men om man som jag kört med en tunn surlyklinga och utan bash så har iaf inte jag hittat några stålbultar som varit tillräckligt korta. Jag vet inte om det syns på bilden ovan, men kuggen precis vid den bulten är mycket hårdare slitet än resten av kuggarna. Jag har ingen aning om varför för klingan ser fortfarande väldigt rak ut och allt sitter ihop som det skall.

Slitge är annars en väldigt intressant sak. Jag antar att det är en yrkesskada men genom att titta på hur en komponent i en konstruktion slits så kan man lära sig väldigt mycket om konstruktionen. Cykeln har varit begåvad med samma stålklinga sedan jag byggde ihop min inbred för snart tre och etthalvt år sedan och den har blivit rätt sliten med tiden. Jag har bytt kedja några gånger och jag har haft en del märkliga upplevelser i form av plötsliga knäppljud men inget allvarligt haveri. Kkedjan har jag tappat totalt en gång totalt på den här tiden. Jag har också lyckats spräcka några rullar på en kedja, men det tror jag var pga en dålig kedja.

Såhär ser iaf en stålklinga ut om man inte skiftar kedjan tillräckligt ofta. Jag har 32/18 som utväxling och kör utan halvlänk. Det innebär att om man inte skiftar kedjan ett snäpp då och då så kommer tänderna bara att uppleva antingen inner eller ytterlänkar och då blir slitaget ojämt. Jag har vänt på klingan vid något tillfälle men uppenbarligen glömt skifta.

Några tänder ser ut såhär, jag vet inte varför. Det syns dock att kedjespännaren inte suttit helt rakt sista tiden för tänderna är mer slitna på ena sidan än andra. Rak kedjelinje är tokviktigt på en SS. Därför skall jag byta ut min nya fouriers-klinga mot en middleburn vid första bästa tillfälle. Fouriersen bygger för mycket i sida så den hamnar inte i linje med bakdrevet, som jag inte kan justera. Middleburndrevet funakr också perfekt med 1/8-kedjor, vilket ger lite extra marginal om kedjelinjen är off.

Jag skall runda av med en eloge till Harri som inspirerar mig till att om inte fota så iaf att köpa fotoprylar. Jag hämtade ut ett nytt objektiv till canonen idag, ett sigma 10-20 HSM. i 10mm-läget blir det väääldigt mycket distorsion, inte helt oväntat, men det fick iaf inbreden att se ut som en pugsley =)

I nästa blogpost blir det förmodligen ett par macrobilder på hur ett par olika mynt ser ut efter att man försökt trycka in dem i ett vevlager. =)

Lite vikter

Nya vevpartiet, med rätt klinga, blev 21g lättare än det gamla. Med tanke på att det gamla var ett deore med LX-vevlager och en surly stålklinga, så är jag inte jätteimpad. Det lossnade dock gängor både här och där från de gamla vevarna så det var definitivt dax att byta. Och nu får jag ju stålinserts på vevarna.

Skillnaden mellan de gamla och de nya pedalerna var dock klart märkbar. Hoppas bara att de nya håller. Just nu regnar det så jag har inte lyckats ta mig ut och provcykla ännu, men det kommer.

färdiglevererat!

Senaste veckorna har varit trevliga på många sätt. Det har dykt upp många saker att blogga om; vevpartiet har kommit, jag har fått en dotter och jag köpte en ny kaffekvarn. Som vanligt så såg allt bra ut vid leveransen, men det har krävts en hel del arbete för att få det att funka som man vill ha det.

Bland annt så såg det ut såhär när jag la kedjan på klingan. Uppenbarligen så är rullarna större på 1/8-kedjor vilket ställer till problem på vissa klingor. Inte alla dock, jag har kört med feta kedjor förut utan problem. Mycket märkligt.

En annan märklig sak var att jag fick till perfekt magic gear. Det hade jag inte fått förut. Det kommer nog inte funka mer än någon ride så spännaren får sitta på ändå.

Hojpan ser nu ut såhär. Ganska clean även om sadeln egentligen är helt slut.

Viktnojja

Jag är egentligen inte så nojjig med vikten när det gäller cykeln, och jag har inte haft för vana att byta saker som inte är trasiga. Men det är ju kul med en hoj som är lite lättare och vepartiet har knakat oroväckande ett tag nu. Så senaste inköpet från den lokala shoppingallerian blev en våg, och när det damp ner ett paket från CRC häromsistens så fick jag äntligen delar att väga.

En Fouriers 32t-klinga väger uppenbarligen 52g enligt den nya vågen. Den skall ersätta en stålklinga från surly som suttit på ett par år nu. Stålklingan är iofs inte jättesliten, men jag vill inte slita ner drivlinan för mycket heller. Jag har ett white industries-frishjul med 72 POE bak som är hjärtat kring vilket resten av cykeln roterar och det vill jag inte slita ut fortare än nödvändigt. Så jag håller drivlinan fräsh. Denna har jag dock köpt av Janne på norvelo.

Framme vid vevpartet har jag tidigare haft en roox rollercoaster. Fjäderbelastad spännare är ett måste om man vill ha nytta av alla sina POE och framme vid vevpartiet är rätt ställe att ha den på. Det här är en het ny historia från Yess Pro (?). Enligt loggan är den gjord i canada och eftersom den bara har en trissa och inga sidoplattor borden den vara ett hekto lättare än den gamla. Den gamla rooxen har funkat jättebra, men den måste smörjas oftare än kedjan och det blev ett par timmar med dremeln för att få dit den. Dessutom funkade den dåligt med bredare kedjor. 99g för den nya mojängen.

Längst ut på vevarna sitter det just nu ett par syncros mental CrMo-pedaler. Jag köpte dem för att de har fetast lager av alla på marknaden. Eller hade för ett par år sedan iaf. Jag har aldrig kört sönder en pedalkorg men pedallager drar jag på löpande band. Därför tänkte jag chansa på ett par pedaler i magnesium som iaf enligt reklamen skall vara utrustade med massa blingbling i lagerväg. 365g väger dem och jag gissar att de gamla väger runt kilot. En skön viktbesparing mao och det enda inköpet som inte var motiverat av slitageskäl.

Jag har även beställt ett par SLX-vevar av den gode dansken vid vanadisplan. Det är inga lättviktsvevar men jag tänker inte kompromissa hur mycket som helst. Någon måtta får det väl ändå vara. Nästa inköp efter det får nog bli ett lagom brett styre i kolfiber. Jag har hört att man skall byta alustyren ofta och det var ett tag sedan sist. =)

cnoc 14

Det var ett tag sedan jag bloggade. Det var ett tag sedan jag grenslade MTBn och drog en vända i skogen också, det kanske hänger ihop. Jag har iaf försökt att kompensera detta genom att köpa på mig lite nya prylar. Den första nya cykelprylen som anlände var en hel cykel. En cnoc 14 från islabikes. För att vara en barncykel så känns den oerhört smutt. Den väger en hel del mer än vad springcykeln gör men den är klart hanterbar. Vi var ute en sväng idag och testade på gården. Det är naturligtvis både spännande och läskigt men tio meter på egen hand gick bra när jag hjälpte till med starten. Balansen satt som den skulle direkt tack vare springcykelträningen. Det nya är att trampa och hålla balansen samtidigt samt att det är handbroms. Bara handbroms. Jag vill inte pressa på så hon får ta det i egen takt. Förmodligen går hon inte att hejda om en vecka... =)

Frakten till Sverige skedde via DHL och är värt en insinuation. Jag är inte helt till freds med DHL. Varje gång jag har med de att göra har det slutat med att jag fått kontakta deras support och hämta ut paket på någon ny plats långt bort. Att cykla genom stan med en cykelkartong på cykelkorgen gick dock alldeles utmärkt, men inte så fort.

I nästa bloggpost kommer jag berätta om mitt nya liv som weightweenie.

Våruppdatering

Våren kom till Stockholm med bravur den här veckan. Det gick så snabbt att jag inte riktigt han med i svängarna. Det blev dock Langsterpremiär i fredags och i går (lördag) fick jag på sommardäcken på laståsnan.

Det är så sjuuuukt najs att byta från dubbdäck till släta däck så man tror inte det är sant. Jag kommer att spara massor med tid till och från jobbet nu när cykeln inte tvärnitar så fort man slutar trampa.

Elvira cyklade till dagis på sin springcykel för första gången i år i fredags. Då noterade vi att den hjälm hon hade förra året var tokigt liten i år. Så första turen med laståsnan efter att jag bytt däck gick till cykloteket för att hitta en ny hjälm. Elvira har inte åkt med i stolen på jättelänge så hon var överlycklig och sjöng hela tiden. Att åka till cykloteket första fina vårlördagen brukar dock vara en övning i trängsel och långa köer. Idag lyckades jag dessutom tajma in det med deras vätternrundanspecial, så det var nog extra mycket folk i butiken. Cykloteket skall dock ha en eloge för det var nog inte en enda cykloteketanställd som hade ledigt i går. Det var inga problem att få service om man ville ha det. Det blev dessutom en riktigt najs hjälm till Elvira, en giro Havoc. Då den var på halva priset kostade den inte så jättemycket mer än de lite bättre barnhjälmarna och det är nog en mycket bättre hjälm. Storlek S satt som en smäck samtidigt som hon nog kan växa lite till innan den blir för liten igen.

Efter det så tillbringade vi eftermiddagen med att cykla springcykel på gården. Jag passade på att testa filfunktionen i vår nya ixus 80 och lektelite med Imovie 09. Resultatet blev såhär:



Bromsa/rulla är visst synonymer i den bemärkelsen att man inte får mer fart. Hon kör ju brakeless... =)

Jag lyckades för övrigt komma i närkamp med vägbommen igen. Det var ungefär samma upplägg som förra gången, men på eftermiddagen när jag var på väg ut. Den här gången så skyller jag på solen som sken mig rätt i ögonen i precis fel tillfälle.

Uppgraderingscirkus!

Jag har mest stått vid sidan av och tittat på när min gode vän bantade bort sin inbred utan att själv dragits med i uppgraderingsvändorna. Nu står han dock där med strax under 8 kilo kolfiberSS. Restrerande gram börjar bli dyra att byta ut.

Själv är jag väldigt nöjd med min inbred, trots att den väger cirka 14 kilo. Den är väldigt kul att cykla på och jag har haft som policy att inte byta nått som inte är trasigt. Nu knarrar det dock lite väl om vevlagret när jag tar i och uppgraderingstrollet har hittat hem till mig igen.

Det är nog dax för mig att ta steget in i det nya milleniet och klämma dit ett nytt vevparti med utanpåliggande vevlager. Frågan är bara vilket? Saint är tråkigt och dyrt men styvt och inte supertungt. Saint är ett säkert kort men ett DMR EX-type med ett hope keramiskt vevlager har seglat upp som en bubblare på listan. Bägge landar på ungefär samma pengar i slutändan. DMRvevarna är dock i stål (tunga) men tokigt smutta och de kommer inte poleras ner till trist grå alu på första rundan. Ett keramiskt vevlager lär hålla i en evighet och med DMRvevarna kan jag köra en spindellös specialklinga på tex 29t. Det skulle bli tokigt smutt och 29/18 är nog en bättre utväxling i skogen för mig.

Det som talar emot DMRvevarna är att jag inte har någon aning om vilken kedjelinje jag kommer få. Shimano är väldigt förutsägbar på den fronten vilket är najs eftesom jag tänker envisas med att köra en specialspännare framme vid vevlagret. Dock så vill jag ha 52mm kedjelinje till frihjulet bak, så det får bli saint utan bashguard. Det kommer bli skitfult med ett saintvevparti med en ynklig surly-klinga på för saint finns inte med 32t eller mindre i enkleklingevariant. Det avgör nog saken faktiskt...

gryningsräd

beväpnad med två nya slangar, mina snällaste däcksplast och det lugn som bara kan föräras en småbarnsförälder med hjälp av nio timmars sömn och en a-filsfrukost satte jag mig på tbanan och åkte till jobbet i morse. Inte för att öka på faktureringen utan för att laga punkan från tidigare i veckan.

Det hela avlöpte utan större bekymmer, då jag var noggrann, lugn och metodisk. T.o.m. skärmarna sitter bättre nu än förut.

Det är lustigt hur det kan dra iväg, det hela började med att jag tog en trottoarkant lite oförsiktigt. Den nya slangen jag satte i hade en liten por som växte till sig till ett hål på ett par veckor. Slangen jag ersatte den med hade en lös ventil. Därefter så klämde jag alltså en slang vid monteringen och ovan på det så misslyckades jag med att vulka dit lappen ordentligt.

Det är lustigt, för varken glas eller grus har givit mig en punktering på åratal. Jag föredrar iofs att köra med lite stadigare däck just av den anledningen men det visar snarare på hur kassa slangarna är nuförtiden. Just avbrutna ventiler har drabbat mig väldigt mycket senaste åren. De delaminerar i fogen mot slangen. Förr i tiden såg det ut som om ventilen satt fast i en vulklapp och de slangarna höll bra. Nu är de knappt fastlimmade i gummit. Jag gissar att hälften av de slangar jag köpt senaste tre åren har dött på det sättet, och då är jag hyffsat säker på att jag inte bromsat sönder dem.

Jag hoppas jag har tömt ur mitt förråd av dålig karma på punkafronten ett tag framöver, jag kanske skulle börja med slanglöst?

Fredagen den 13:e

Idag var en renodlad otursdag, iaf på cykelfronten. Härromdagen fick jag punka igen på bakhjulet på pendlarhojen. Tidsbristen gjorde att jag lämnade hojen på jobbet och tog tuben hem. Är det bara jag eller samlas stans alla frisläppta psykfall på tunnelbanan vid fyrasnåret?

nåväl, i morse hade jag med mig allt som behövdes för att laga punkan och tog tunnebanan till jobbet på psykfri tid. Jag har nog lärt mig hur man får av och på bakhjulet på under 20 minuter nu så det var inte mer elände än vanligt. Däremot så är 317 och nokian hakka 294 ingen snäll kombo så det blev lite grymtande innan jag fått dit den nya slangen. När jag pumpar upp däcket så hör jag dock hur det pyser. Det visade sig vara ventilen som lossnat. Av någon anledning så har det blivit den vanligaste punkaorsaken på senare år. Moderna slangar är bara skit.

Som tur var så hade jag med mig ytterligare en extraslang så det vart till att kränga av däcket igen. Nämnde jag att det var jobbigt? Den nya slangen hade en hel ventil, men jag hade svårt att behärska mig när jag klämmer sönder slangen när jag kränger på däcket igen.

När jag lugnat ner mig tog jag fram laglapparna och lagade slangen. Eller iaf försökte. Klämskador kan vara ganska stora så när jag kom ner igen efter lunch för att kolla om däcket höll luft så blev jag inte jätteförvånad när däcket var platt. Det blev till att åka psykbanan en gång till.

Nu skiter jag snart i snöns och tar fram langstern. Jag har fått nog av dubbdäck och nexusnav...

Spotify

Jag fick en spotify-invite av macradion för ett tag sedan. Det var när spotify var pinfärskt nysläppt och " the shit". Jag gissar att jag hittade 10% av min skivsamling på spotify så jag var inte jätteimpad. Jag slängde ihop en favoritspellista med c:a 250 låtar och för ett par veckor sedan var det bara en handfull av dem kvar. Jag vart klart mindre impad med tiden men jag misstänker att spotify-personalen är mer upprörda över det än jag är egentligen.

Nu verkar det dock som om de håller på att skärpa upp sig lite. Hela dioramas katalog har dykt upp och långsamt börjar det trilla in album i mina söklistor igen. Jag blev dock sjukt förvirrad när jag insåg att univaque och tyskarna från lund låter exakt likadant....

Bilsubstitutet

Pendlarhojen börjar arta sig, men ibland vill jag bara putta ner den i ett dike och köpa en ny, färdig, cykel i nån butik. Allting är special special på min hoj så det är alltid ett himla meckande så fort man skall göra något.

Förra veckan fick jag punka, vilket jag skrev och klagade över här på bloggen. Iom att jag hade av bakhjulet så passade jag på att justera kedjespänningen. Det går lätt med sliding dropouts. Dock fick jag justera bakskärmen också vilket alltid är ett otacksamt pyssel. Förmodligen så bommade jag att efterdra en mutter till ett stag på skärmen för i tisdags så skakade muttern loss när jag darrade fram på de måttligt plogade cykelbanorna. På väg hem till de väntande semlorna så åkte det nu lösa staget in i dubbdäcket vilket resulterade att SKS-skärmen lindade in sig mellan hjulet och ramen. Som tur var gick den av så jag kunde få bort den och cykla vidare, dock med prickar på rygg och väska.

I går satte jag dit en temporär skärm av sadelstolpsmodell på hojen för att slippa bli så smutsig. Det funkade lite sisådär så på väg hem idag åkte jag förbi norvelo och köpte ett par noname-skärmar som var misstänkt lika mina planet bike-skärmar jag har på cannondalen. Som vanligt är alla skärmar för mtb lite för korta, men de här har även lite för korta stag för att funka med sliding dropouts. Jag kände att jag fick användning av en ganska stor del av mina ingenjörsskills när jag löste det problemet. =)

Nu är cykeln iaf cykelbar igen och jag cyklade med torra kläder genom blötsnön till ICA maxi och handlade. Det blev första riktiga lastprovet för wald-korgen och den fick klart godkänt. Den är betydligt stabilare än min gamla korg.

Det som återstår att fixa på hojen, om inget går sönder villsäga, är nog ffa vajerdragningen. Korgen ställer till det lite och jag har aldeles för långa höljen på både broms och växelreglage. Jag hoppas få en lung stund på lördag så jag kan fota av alla specialare jag har på hojen just nu så ni får se. Det kommer nog att bli en följetong på bloggen av det, för jag kan ändock konstatera att cykeln är bra nog för att skjuta upp det till synes oundvilkiga bilköpet ännu ett tag.

Punka!

Det är när man får punka som samtliga nackdelar med nexusnaven manifesterar sig. Det tog 45 minuter att fixa och jag var oljig upp över öronen. Mitt förråd av kraftuttryck tog slut på 5 minuter så det blev väldigt enformigt.

Men eftersom jag släpat upp hojen i lägenheten passade jag på att sätta dit min nya korg också. Korgen är kalas, men monteringsfästena är tokigt störda. Har man korg har man uppenbarligen en cykel från sjuttiotalet, enligt Wald.

Mer om det senare, då även med bilder.

Bom! fast träff!

Det har varit en lagom händelserik cykelvecka. Jag masar mig upp vid tio i sex på morgonen för att rejsa till jobbet. Samma rejs fast tvärt om kör jag vid halv fyra på eftermiddagen. Det börjar kännas i benen att jag gjort det här några dagar nu. Jag hoppas att det är träningsverk och inte bara vekhet. =)

I måndags lyckades jag komma över en cykelkorg från Wald. Jag mailade ilikebike och de hade ett ex kvar av medium-varianten, dock utan skruvar. Hundra spänn ville de ha och det visade sig att deras kontor låg behagligt nära mitt, så en lunchrast senare hade jag en stor fin korg. Den ser ut att passa perfa på konan, jag skall bara få tid över att ta mig till Clas Ohlson för att handla de där skruvarna...

En annan kul sak inträffade när jag anlände till jobbet i går. Man är ju inte helt skärpt sådär vid halv sjusnåret. När jag anlände till parkeringsgaraget så var det en bil som svängde in framför mig genom porten. Utan att tänka mig för så körde jag efter precis bakom bilen och döm om min förvåning när jag plötsligt hade en vägbom mitt i ansiktet. De fäller ju ner dem rätt tajt så man inte skall kunna smita in två bilar på samma biljett. Som tur är så satt inte bommen fast så hårt, så den lossnade och jag klarade mig undan med enbart förvåningen. =)

Första veckan avklarad

Jag har klarat av min första arbetsvecka ute i verkligheten. Det gick bra om jag får säga det själv även om jag fick "landa springande". Fullt ös från första dagen mao, vilket passar mig kalas. Jag har faktiskt väldigt roligt på jobbet. Såpass att jag måste passa mig så jag inte sitter och fnissar. =)

En grej som skiljer sig dramatiskt från förra jobbet är hur mycket tid man kan lägga på att surfa utan att det påverkar arbetet. Nu när jag kommer hem har jag ofta 130-150 olästa poster i RSS-läsaren, vilket är alldeles för jobbigt så jag måste rensa. HTATBL och Drunk Cyklist får stryka på foten, för de läser jag ändå nästan aldrig, speciellt inte DC som bara verkar bitter. Bad Astronomy får stryka på foten till förmån för Bad Science istället, som är hästlängder bättre. BA är visserligen intressant ibland, men ibland också osmakligt osaklig.

Bloggar som får vara kvar är däremot Tobbes och Mollos. Efter ett halvårs intensivt stillasittande har jag ungefär samma bekymmer så jag förljer gärna deras framgångar (Heja Tobbe!). Jag har optimerat min pendlarsträcka nu så det är 2x12 km i högt tempo med ungefär sex rödlysen per gång. Jag bränner iaf många kalorier per dag, men risken är att jag lassar in dem också. Min vikt korrelerar positivt med träningsmängden nämligen. Precis som Tobbe har jag varit uppe strax under tresifrigt, men det var när jag muckade. Målvikten är 80 och dit ner har jag fem kilo i dagsläget, såfort jag fikat klart... =)

Första cykeldagen

tio över sex rullade jag iväg hemmifrån, fem i sju drog jag kortet i dörren på kontoret. Jag ser fram emot den dag jag har skalat av en kvart på den tiden. Idag var det övervikt, dubbar och allmänt dålig form som gav sig till känna på hårdast möjliga sätt. På väg upp för västerbron så hade jag lika mycket håll som på målrakan på SSSM, vilket var rätt illa. Jag åkte också en hel del fel och fick bära cykeln upp för några trappor vid gullmarsplan. Det tar nog bara ett par veckor innan jag åkt fel på alla tänkbara sätt och kan börja åka rätt.

Mina Enduravantar funkade dock hyfsat i -5. På väg hem var de dock aldeles för varma, och det är då man upptäcker nackdelarna med vattentäta vantar med fast liner: De torkar inte av sig själva vilket kan bli rätt äckligt efter ett tag.

Hade jag haft en gnutta ork kvar i kroppen hade jag tankat upp mina GPskurvor som illustration, men nu är det ögona böj i säng. Jag är helslut, men glad.

dr Zoidberg

  

Nu har Dr Zoidberg från futurama och jag ytterligare en likhet, bortsett från titel och temperament. Mina nya enduravantar dök upp idag. Jag har pendlat ganska många vintrar men jag har inte hittat någon tillräckligt bra lösning på problemet med kalla fingrar. Enduras lobstervantar verkar lovande, men något så billigt (15 £) kan väl inte funka, eller hur är det?

Mitt nya liv!

Jag överlevde disputationen. Det var t.o.m. rätt kul. Jag fick massor med choklad!

Idag var sista dagen på gamla jobbet. Jag passade på att formatera om bägge mina datorer och installera linux på dem innan jag drog, i övrigt gick det rätt lugnt till. På måndag börjar jag på ett nytt jobb som nog innebär mindre surfande på dagtid, men ledigare kvällar. Som en extra bonus får jag längre att pendla, vilket kan behövas efter ett halvår av stillasittande framför datorn.

Det innebär också lite förändringar på bloggen. Jag kommer naturligtvis fortsätta att blogga om cyklar och cykling när andan faller på, men jag tänkte bredda mig lite. Jag är lite lagom intresserad av teknik, naturvetenskap och forskning så jag kommer nog klämma in ett och annat blogginlägg om sådant också. Framförallt forskningsfinansiering är ett område som jag har starka åsikter om men inte riktigt velat blogga om medans jag var anställd på KTH. Jag skall nog passa på att kasta lite dynga omkring mig när det passar också. Jag skar ner på happysurfandet under slutskedet av avhandlandet och har inte riktigt hittat tillbaka ännu så jag behöver nog ett forum för sådant. =)

För att hålla åtminstone denna post lite cykelrelaterad så skall jag passa på att säga att jag kanske hittat en frampakethållare till lastcykeln. ilikebike tar in wald. Jag får hoja ner till hammarby och se om de passar.

Det var bra även förr

Jag har egentligen inte tid att blogga men jag fick den här videon skickad till mig:



Det är inte mycket nytt under solen. Speciellt det där messenger-racet i mitten såg kul ut.