Uppgraderingscirkus!

Jag har mest stått vid sidan av och tittat på när min gode vän bantade bort sin inbred utan att själv dragits med i uppgraderingsvändorna. Nu står han dock där med strax under 8 kilo kolfiberSS. Restrerande gram börjar bli dyra att byta ut.

Själv är jag väldigt nöjd med min inbred, trots att den väger cirka 14 kilo. Den är väldigt kul att cykla på och jag har haft som policy att inte byta nått som inte är trasigt. Nu knarrar det dock lite väl om vevlagret när jag tar i och uppgraderingstrollet har hittat hem till mig igen.

Det är nog dax för mig att ta steget in i det nya milleniet och klämma dit ett nytt vevparti med utanpåliggande vevlager. Frågan är bara vilket? Saint är tråkigt och dyrt men styvt och inte supertungt. Saint är ett säkert kort men ett DMR EX-type med ett hope keramiskt vevlager har seglat upp som en bubblare på listan. Bägge landar på ungefär samma pengar i slutändan. DMRvevarna är dock i stål (tunga) men tokigt smutta och de kommer inte poleras ner till trist grå alu på första rundan. Ett keramiskt vevlager lär hålla i en evighet och med DMRvevarna kan jag köra en spindellös specialklinga på tex 29t. Det skulle bli tokigt smutt och 29/18 är nog en bättre utväxling i skogen för mig.

Det som talar emot DMRvevarna är att jag inte har någon aning om vilken kedjelinje jag kommer få. Shimano är väldigt förutsägbar på den fronten vilket är najs eftesom jag tänker envisas med att köra en specialspännare framme vid vevlagret. Dock så vill jag ha 52mm kedjelinje till frihjulet bak, så det får bli saint utan bashguard. Det kommer bli skitfult med ett saintvevparti med en ynklig surly-klinga på för saint finns inte med 32t eller mindre i enkleklingevariant. Det avgör nog saken faktiskt...

gryningsräd

beväpnad med två nya slangar, mina snällaste däcksplast och det lugn som bara kan föräras en småbarnsförälder med hjälp av nio timmars sömn och en a-filsfrukost satte jag mig på tbanan och åkte till jobbet i morse. Inte för att öka på faktureringen utan för att laga punkan från tidigare i veckan.

Det hela avlöpte utan större bekymmer, då jag var noggrann, lugn och metodisk. T.o.m. skärmarna sitter bättre nu än förut.

Det är lustigt hur det kan dra iväg, det hela började med att jag tog en trottoarkant lite oförsiktigt. Den nya slangen jag satte i hade en liten por som växte till sig till ett hål på ett par veckor. Slangen jag ersatte den med hade en lös ventil. Därefter så klämde jag alltså en slang vid monteringen och ovan på det så misslyckades jag med att vulka dit lappen ordentligt.

Det är lustigt, för varken glas eller grus har givit mig en punktering på åratal. Jag föredrar iofs att köra med lite stadigare däck just av den anledningen men det visar snarare på hur kassa slangarna är nuförtiden. Just avbrutna ventiler har drabbat mig väldigt mycket senaste åren. De delaminerar i fogen mot slangen. Förr i tiden såg det ut som om ventilen satt fast i en vulklapp och de slangarna höll bra. Nu är de knappt fastlimmade i gummit. Jag gissar att hälften av de slangar jag köpt senaste tre åren har dött på det sättet, och då är jag hyffsat säker på att jag inte bromsat sönder dem.

Jag hoppas jag har tömt ur mitt förråd av dålig karma på punkafronten ett tag framöver, jag kanske skulle börja med slanglöst?

Fredagen den 13:e

Idag var en renodlad otursdag, iaf på cykelfronten. Härromdagen fick jag punka igen på bakhjulet på pendlarhojen. Tidsbristen gjorde att jag lämnade hojen på jobbet och tog tuben hem. Är det bara jag eller samlas stans alla frisläppta psykfall på tunnelbanan vid fyrasnåret?

nåväl, i morse hade jag med mig allt som behövdes för att laga punkan och tog tunnebanan till jobbet på psykfri tid. Jag har nog lärt mig hur man får av och på bakhjulet på under 20 minuter nu så det var inte mer elände än vanligt. Däremot så är 317 och nokian hakka 294 ingen snäll kombo så det blev lite grymtande innan jag fått dit den nya slangen. När jag pumpar upp däcket så hör jag dock hur det pyser. Det visade sig vara ventilen som lossnat. Av någon anledning så har det blivit den vanligaste punkaorsaken på senare år. Moderna slangar är bara skit.

Som tur var så hade jag med mig ytterligare en extraslang så det vart till att kränga av däcket igen. Nämnde jag att det var jobbigt? Den nya slangen hade en hel ventil, men jag hade svårt att behärska mig när jag klämmer sönder slangen när jag kränger på däcket igen.

När jag lugnat ner mig tog jag fram laglapparna och lagade slangen. Eller iaf försökte. Klämskador kan vara ganska stora så när jag kom ner igen efter lunch för att kolla om däcket höll luft så blev jag inte jätteförvånad när däcket var platt. Det blev till att åka psykbanan en gång till.

Nu skiter jag snart i snöns och tar fram langstern. Jag har fått nog av dubbdäck och nexusnav...